Sympecma paedisca (Brauer, 1882) D: Sibirische Winterlibelle Dk: Siberisk Vintervandnymfe FIN: Idänkirsikorento GB: Siberian Winter Damsel N: –
Foto: Jan-Joost Mekkes.
Sibirisk vinterflickslända är i Sverige en stor sällsynthet som endast observerats tillfälligt på Gotland åren 2000 och 2003. Arten är mycket lik den i främst sydöstra Sverige förekommande arten vinterflickslända och skulle därför kunna misstas för denna.
I södra delarna av Finland, där den sågs för första gången 2002, är den nu allmän i främst den allra sydligaste delen av landet men ökar fortsatt. Sibirisk vinterflickslända finns där främst längs kusten i skyddade, grunda vikar och i närliggande småvatten. Den har på senare år även påträffats på Åland, vilket inte är långt från den svenska skärgården. Kanske finns den redan där?
Foto: Christer Bergendorff
Söder om oss gick den under andra halvan av 1900-talet i västra delarna av Europa kraftigt tillbaka och den är därför nationellt rödlistad i många europeiska länder. Den vikande trenden kan kanske förklara varför den inte återfunnits i Sverige eller iakttagits i Danmark. Den är dock tämligen eller mycket allmän i flera områden på andra sidan Östersjön, som i Polen och Baltikum, så fler fynd kan mycket väl komma att göras i Sverige. Österut finns den allmänt ända bort till Japan, där den på många håll är en av de allra vanligaste flicksländorna.
Liksom den nära släktingen vinterflickslända övervintrar sibirisk vinterflickslända som vuxen slända. Under vintern tar den sin tillflykt till skyddande miljöer som stenmurar, rishögar och täta ruggar av växtlighet. I teorin kan båda arterna därför påträffas när som helst under året. Hos den nederländska populationen överlever inte ens halva populationen vintern. En fin och informativ film om vinterflicksländornas liv, inte minst hur de spenderar vintern i Nederländerna, finns här.
Fenologi 2000 och 2003. Data från Artportalen.
Under sensommaren lämnar larverna vattnen och de tenerala sländorna uppehåller sig sedan ofta långt från vatten och reproduktionslokaler. I Finland ses sådana exemplar ofta längs kusterna och i ängsmarker eller liknande miljöer. Först våren därpå återvänder de till lämpliga vatten för parning och äggläggning.
Arten är bedömd som Livskraftig (LC) vid senaste bedömningen av de europeiska trollsländorna. Se bedömningen här.
Klicka på en bild nedan så kan du bläddra mellan samtliga och se dem i större format.
Länkar
– Samtliga observationer på Artportalen av arten.
– Till flick- och jungfrusländorna.
– Till de egentliga trollsländorna.
– Till bubblarna.