Onychogomphus forcipatus (Linnaeus, 1758)
D: Kleine Zangenlibelle Dk: Lille Tangguldsmed FIN: Pihtijokikorento GB: Small Pincertail N: Tangelvelibelle (annat svenskt namn: stentångtrollslända).
Det finns tre arter flodtrollsländor i Sverige. Det som utmärker dem alla tre är att de är knutna till rinnande vatten samt att de är de enda egentliga trollsländorna där ögonen inte sitter ihop. Det är därför enkelt att konstatera om det är en flodtrollslända eller ej.
Stenflodtrollslända är den av våra svenska hanar med mest extremt bihang på bakkroppen. Det är en rejäl tång som är svår att missa, 
åtminstone sedd från sidan. Det är också i övrigt en enkel art att känna igen med sin gulsvarta teckning.
Arten vill ha rinnande öppna vatten i skog eller i halvslutet landskap där åtminstone delar av botten består av sten eller grövre grus blandat med sand. Den kan också påträffas i större sjöar med breda bränningszoner. I områden där skog saknas gör också stenflodtrollslända det, även om det finns rinnande vatten.
I åtminstone Centraleuropeiska sjöar samexisterar stenflodtrollslända alltid med fisk, då larvernas taggighet i en sådan miljö utgör en konkurrensfördel gentemot huvuddelen av andra trollsländearters larver.
Fenologi 2010-2015. Ev observationer långt utanför ordinarie flygtid gäller larver (i det här fallet åtminstone samtliga mars-maj samt sep). Data från Artportalen.
Stenflodtrollslända kan i Sverige och Finland vara lokalt tämligen allmän. Arten har inte setts i Danmark sedan början av 1900-talet. I Norge förekommer den sällsynt i ett begränsat område i de södra delarna av landet.
Arten är bedömd som Livskraftig (LC) vid senaste bedömningen av de europeiska trollsländorna. Se bedömningen här.
Länkar
– Samtliga observationer på Artportalen av arten.
– Till flick- och jungfrusländorna.
– Till de egentliga trollsländorna.
– Till bubblarna.
KLICKA på en bild i galleriet nedan så kan du bläddra mellan samtliga och se dem i större format.
