Under vintern blickar vi i vanlig ordning ut i världen och presenterar mer eller mindre exotiska arter.

Om man får för sig att åka till Centralamerica, t ex till Costa Rica, kan man träffa på märkliga flicksländor. De är stora, faktum är att de tävlar med de äkta trollsländorna om vilka som är störst i världen!

De är specialiserade på att jaga nätbyggande spindlar villka de plockar elegant ifrån näten genom att hovra ”som en helikopter” framför näten. Enda undantaget från dieten är att de ibland tar byten som spindlarna lindat in men ännu inte ätit upp från näten. De födosöker i solfläckar och luckor som skapats av fallna träd, där det finns tillräckligt med ljus för att se spindelnäten ordentligt.
På engelska kallas de helicopter damselflies, giant damselflies, eller forest giants så varför inte kalla dem helikopterflicksländor på svenska?

Liksom andra flicksländor har larverna gälar och lever i sötvatten. De tropiska skogarna där dessa flicksländor lever har vanligtvis få dammar och sjöar, så vatten som samlas i eller på växter är en viktig livsmiljö. Vattenfyllda trädhålor och bromelia-tankar (vattensamlingar i växter, som t ex Ananas-växter) är de mest pålitliga och utbredda livsmiljöerna som finns tillgängliga för larverna. En majoritet av arterna använder trädhål. Trädhålsarter finns sällan i bromelia och vice versa, förmodligen på grund av att bromelia har mycket högre syrehalt än de i trädhål. En art är troligen specialiserad på bambustammar som har fyllts med vatten efter att ha blivit brutna av andra insekter. I områden där trädhål är ovanliga kan najader av ett fåtal arter hittas i fallfruktsskal, även om dessa vatten kan torka ut snabbt eller vältas omkull av djur.

Som vuxna kan de bli ganska långlivade också, upp till sju månader har noterats.

Arterna återfanns tidigare i familjen Psudostigmatidae men denna familj har på senare tid inkorporerats i super-familjen Coeanagrionidae. Släktena som förut ingick i Pseudostigatidae är Anomisma, Coryphagrion, Mecistogaster, Megaloprepus, Microstigma och Pseudostigma.

Arterna i dessa släkten är alla neotropiska, dvs de återfinns i den nya världens tropiska zoner (även om definitionen av neotropisk innefattar tempererade områden i sydamerika). Två utbredningsområden sträcker sig norrut så långt som till nordöstra Mexiko: Mecistogaster ornata förekommer i Tamaulipas och Pseudostigma aberrans i både Tamaulipas och Nuevo León.

En av de största arterna är t ex Megaloprepus caerulatus, eller blue-winged helicopter. Deras vingspann kan uppgå till 19 cm på hanarna! Dess stora storlek och markeringarna på vingarna gör den till en iögonfallande art; en svävande Megaloprepus har beskrivits som en ”pulserande blåvit fyrbåk”.